Jag såg just det här inlägget hos Linnéa i USA och blev påmind om en av de grejer jag faktiskt saknar hemifrån Sverige. Det handlar om att ha växt upp med samma referensramar som de man umgås med. Jag har bott i USA i snart fyra år, och har helt okej koll på samtida amerikansk populärkultur. Men det omvända gäller förstås inte alls.
Det är slöseri med tid att försöka förklara ett skämt från Yrrol eller Nile City för en amerikan – dels för att det mesta är helt oöversättbart, dels för att det förmodligen inte är lika roligt om man inte har växt upp med det, och dels för att den här typen av humor helt enkelt inte GÅR att förklara. Det går inte att klä ut sig till Ronny och Ragge på Halloween och förvänta sig att någon ska tycka att det är roligt, det går inte att hänvisa till något ur Björnes Magasin eller Fem myror är fler än fyra elefanter, och det går inte att sitta hemma en lördagkväll och kolla på Melodifestivalen som någon sorts kulturell skyldighet.
Jag kan ibland känna att det är lite trist att inte kunna dela det som i populärkulturväg hjälpte till att forma min uppväxt, och som kanske påverkade min humor som vuxen mer än något annat, med de jag umgås med mest.
Fast å andra sidan hjälper det ibland att jag bor just i San Diego. Här går det alltid att klämma in en passande Anchorman-referens i den vardagliga konversationen, och ALLA fattar vad det är man citerar. (När jag gifte mig för två år sen hittade vi minst tre Anchorman-citat i gästboken från bröllopet. Bara en sån sak.)