Fiat undrar hur den amerikanska alkoholkulturen ser ut jämfört med den svenska, vilket är lite lustigt, eftersom jag tidigare faktiskt har tänkt skriva ett inlägg om detta utan att det riktigt blivit av.
Först en disclaimer: jag har bott i USA tillräckligt länge för att ha blivit så amerikaniserad att jag i flera avseenden inte känner mig svensk alls. Därmed inte sagt att jag nödvändigtvis känner mig amerikansk heller – snarare något mellanting. Men jag tar mig i alla fall friheten att generalisera kring både svenskar och amerikaner utifrån det jag uppfattar som väsentliga kulturskillnader.
Så här är det. Varje gång jag har svenskbesök i stan så inträffar ungefär följande scenario: Vi går till någon bar eller fest, ofta ett gäng amerikaner och jag samt svenskarna på besök, och alla dricker ungefär samma mängd och typ av alkohol. Efter några timmar händer dock något märkligt – nämligen att svenskarna plötsligt är dyngraka och ligger på marken och spyr, alternativt har däckat i något hörn, medan amerikanerna inte är märkbart påverkade. Det här har hänt så pass många gånger att det är regel snarare än undantag när det är svenska killar i stan (för av någon anledning är det nästan bara killar – de svenska tjejerna på besök ligger sällan på marken och spyr).
Jag har funderat ganska mycket på detta – vad det beror på att svenskar (i USA) super sig redlösa på ett helt annat sätt än amerikaner. Och jag har väl egentligen inget svar, annat än några gissningar. Till exempel att det svenska alkoholmonopolet gör det så pass svårt att få tag på alkohol att det inte finns någon naturlig eller vardagsrelation till alkohol – folk passar helt enkelt på att supa ner sig när chansen ges. Eller en helt annan alkoholkultur, där fokus hos svenskarna ligger framför allt på fylla och hos amerikaner mer på det sociala. Eller kanske är det temperatur- och tidsskillnader som gör det. Jag vet faktiskt inte. Om det är någon som känner igen sig i ovanstående scenario får ni gärna förklara.